ARTIKLAR

 

 

Hundsommar - sommarhund

Här kommer sommaren med härliga dagar som kan fyllas med alla tänkbara fantastiska aktiviteter - hundpromenader, lata dagar på stranden, trädgårdsfester, resor – ja listan kan göras hur lång som helst! Hur ska man hinna med allt? Dessvärre kan naturligtvis listan plötsligt innehålla andra inte så önskvärda aktiviteter som till exempel att åka till veterinären och i värsta fall sitta i ett väntrum och inte veta om ens kompis ska klara sig över huvud taget…Det finns många saker man kan tänka på i förväg så minskar i alla fall risken för sådana oväntade och oönskade avbrott i sommaren.

 

Här är några vanliga orsaker till olycksfall och sjukdom under sommaren som man kan vara uppmärksam på och förebygga.

 

När man kommer ut till sommarstugan efter vintern är det viktigt att komma ihåg att ta bort råttgiftet man la ut i höstas. Det är inte alltid så lätt att minnas exakt på hur många ställen och var man verkligen betade med råttgift så skriv en lista eller rita en karta på hösten när Ni lägger ut det.

 

I förstugan, boden och källaren har det säkert stått en del gamla stövlar, redskap, gamla säckar eller andra tygföremål som kanske inte var helt rena och torra när de lades undan. Komposthögen och gamla lövhögar kanske ligger kvar. På alla sådana ställen trivs mögel som kan ge riktigt allvarliga allergiska reaktioner med tät nos, rinnande ögon och ibland svullen nos och öronlappar på den som gillar att sätta nosen i det mesta och lukta runt på allt spännande som finns.

 

I komposten kanske det också ligger andra saker som man trodde skulle multna under hösten och vintern men inte har gjort det eftersom det blev en ovanligt kall höst. Kanske har man några övervintrande paddor i komposthögen också, de kan vara kul att nosa på och kanske smaka på också eftersom de hoppar iväg så skojigt… För att få förgiftningssymtom av paddor behöver de inte ätas upp, bara slickas på! Det utlöser ett kopiöst dreglande, hjärtklappning och orkeslöshet. Oftast går det över av sig självt men för hundar med hjärt/lungsjukdom kan det bli kritiskt!

 

Gifter för att bekämpa ogräs och ohyra står gärna kvar i boden och kan naturligtvis vara farliga för djuren att komma i kontakt med eller äta upp. Kom ihåg att ställa upp dem på hyllor och låt dem inte stå på golvet ens om dörren ju alltid ska vara låst…

 

Och så måste ju bilen vår/sommarstädas. Kom ihåg att glykol i kylarvätskan smakar sött och gott för hunden och det är mycket giftigt! En mycket liten mängd glykol ger uttalade njurskador som aldrig försvinner. Det värsta är att hunden inte blir dålig direkt utan först efter flera timmar och ibland dagar. Så ser man att glykol försvunnit eller att hunden slickar i sig måste man omedelbart till veterinär – då kan man oftast rädda njurfunktionen men det kan krävas flera dygns behandling innan glykolen lämnat kroppen. Olja är det ju inte så vanligt att djuren dricker men förhållandevis vanligt att de får på sig. Hundar och katter tar upp olja genom huden på ett mycket mer effektivt sätt än människan och de försöker dessutom slicka bort olja de fått på sig vilket tillsammans gör att förgiftningsrisken är relativt hög. Tvätta bort oljan med Yes diskmedel i många omgångar tills den försvunnit.

 

Värmen är ju ändå bland det bästa på sommaren men för en hel del av våra hundar är den ett plågoris. Eftersom hundar är hänvisade att sänka sin kroppstemperatur genom att öka blodcirkulationen i andningsvägarna och låta luft kyla av det (hässjning) och inte har svettkörtlar som vi blir de mycket mer värmekänsliga än vi är. Trubbnosar som redan från början har trånga övre luftvägar kan helt svälla igen när slemhinnorna ökar i volym. Likaså kan övervikt minska utrymmet i andningsvägarna så att även långnosade hundar får problem.

Dessutom ger ju övervikten i sig ett isolerande fettlager som hindrar värmeförlust och alltså bidrar till överhettningen. Päls fungerar också som isolering och hundar med riktigt tät päls kan må bättre om de får bli klippta. Se till att det alltid finns fri tillgång på vatten, undvik stekande sol, stängda bilar och alltför intensiv aktivitet när det är varmt. Om det ändå skulle bli för mycket av det goda och värmeslaget är på väg eller ett faktum – använd kylslaget – inte iskallt – vatten och kyl öronlappar, läppar och haka, svans, tassar och ben och under magen tills hunden verkar mer normaltempererad och kan klara regleringen själv igen.

 

Till sommarens plågor hör ju alla myggor, knott och andra flygfän som förpestar luften och sticks eller bits. Det säger sig självt att om det är så mycket knott och mygg att man inte vill vara ute själv ska inte hunden/katten heller behöva det. Getingar, humlor och bin som sticks är obehagligt men i allmänhet inte farligt om det är enstaka stick. Om det däremot är många i förhållande till hundens storlek kan de leda till allergiska reaktioner och till och med förgiftningar. Om hunden som ligger ute plötsligt far upp och blir ”alldeles tokig” är det rätt sannolikt att de råkat lägga sig i en myrstig.

 

Myror kan ge riktiga nyp och de är i allmänhet många! Röda utslag på magen som kliar är klassiska spår. Ibland kan man se motsvarande utslag efter andra insektsbett – det bor många sorter både i gräsmattor och i skogen.

 

Inandningsallergier från t ex pollen förekommer hos både hundar och katter. Oftast leder de till klåda men i enstaka fall kan man se både ”hösnuva” och rinnande röda ögon. Om det är uttalade problem bör det naturligtvis behandlas, dessvärre fungerar i allmänhet inte våra vanliga allergimediciner särskilt bra på våra husdjur så ett veterinärbesök är nödvändigt.

Fästingarna är vad många tycker den värsta sommarplågan och kanske den mest allvarliga eftersom de förutom att vara obehagliga sprider flera allvarliga sjukdomar. De sjukdomar det handlar om är Borrelios och Erlichios samt en mycket mer ovanlig hjärnhinneinflammation (TBE). Det är i vårt område här i Närke inte jättevanligt med smitta men den förekommer ändå till och från. De tyngst belastade smittområdena är hela kustbandet samt Mälardalen, Östergötland och de södra landsdelarna. Borrelios och Erlichios ger oftast allmänna sjukdomssymtom som trötthet, orkeslöshet och feber, men ibland kan de ge mer specifika symtom på ledinflammation, hjärnhinneinflammation och blodbrist. Det är viktigt att behandling sätts in så tidigt som möjligt men det finns alltid en liten risk att smittan blir bestående och förorsakar kronisk sjukdom. TBEsmittan förekommer ännu endast sannolikt i Stockholms skärgård och är mycket ovanlig. Det bästa sättet att skydda sig själv och sin hund (sjukdomarna förekommer inte på katt annat än i extrema undantagsfall) är att skydda sig mot fästingbett. Det finns flera receptfria så kallade ”spot-on” och spray-preparat samt ett receptbelagt halsband på apoteket som har bra men inte alltid 100%ig effekt – man behöver alltså ändå gå igenom hunden och kolla att inga fästingar satt sig. För att ta bort en fästing som bitit sig fast är det bara att dra lugnt och försiktigt utan att klämma på den för mycket. Smittämnet ”spottas” in i bettet och har man otur kan man också ”klämma” in det när man drar bort fästingen. Om man föredrar det finns det olika typer av hjälpmedel även de på apoteken och i djuraffärer för att underlätta fästingborttagning. Ibland går ändå huvudet av och en liten rest av fästingen sitter kvar. Den förorsakar ofta en lindrig reaktion i huden och faller sedan bort så det är inte farligt.

 

Ormbett är alla djurägares mardröm. Det är oftast nos och framtassar som råkar illa ut och svullnaden brukar bli omfattande. De flesta hundar och katter klarar den akuta fasen av ett ormbett mycket bra. Svullnaden kommer och de blir slöa och allmänpåverkade i varierande grad. En mindre del får akuta effekter av giftet och blir mycket dåliga med blodkroppssönderfall med blodbrist som följd, lever- och njurpåverkan. Dessa är mycket viktigt att de kommer till veterinär så snabbt som möjligt. Mycket få men enstaka individer kan råka ut för att få en anafylaktisk chock dvs en massiv gifteffekt på hela kroppens immunsystem. De dör inom några minuter och det finns ingenting man hinner göra…. Eftersom man inte vet i förväg vilka som kommer att behöva veterinär behandling inom de första timmarna rekommenderas att alla ormbett undersöks inom den tidsrymden. Även om inte akuthjälp i form av dropp etc behövs på alla bör behandling ske med antibiotika (för att förhindra infektion i bettet) och cortison (för att skydda lever och njurar för giftets mer kroniska effekter). Att ge cortison direkt vid bettet har oftast en marginell betydelse och brukar snarast medföra extra stress och fördröjning i transporten till veterinär så det är för dem som har långt att åka och även då först efter att man lärt hunden ta sin medicin utan att stressa upp sig.

Självklart ska man vara sommaraktiv med sin hund. Bad är till exempel en utmärkt aktivitet men avpassa omfattningen efter hunden. Simning är fin motion och träning utan belastning på leder och skelett men det är lätt att överanstränga muskler och senor när avkylningseffekten är stor. En vanlig form av sådan ansträngning är ren träningsvärk förstås men också vattensvans. Hunden svans slokar och ömmar vid beröring och rörelse. Sådant är mycket smärtsamt men går över med värme och vila. Det finns naturligtvis också alltid risk att de skadar sig på något som ligger och skräpar på bottnen eller att de mår dåligt av alger eller för mycket saltvatten om man är vid havet. Se också alltid till att hunden är torr vid ”sänggåendet” då våt päls blir som ett våtvarmt omslag och exem är en vanlig påföljd. Ibland hittar de också riktigt smaskiga saker på stranden – fiskrens som flyter upp, rester efter gårdagskvällens beachparty, babyns tappade napp osv osv… Det kan både ställa till magsjuka eftersom bakterier växer fort och lätt i värmen liksom många av de upphittade sakerna är i högriskgruppen för saker som sätter sig fast i svalg, mage och tarm (t ex fiskhuvuden m gälar, nappar, majskolvar, kotlettben).

 

När Du och din hund ger Er ut i okänd terräng så ta det lugnt. Det kan finnas gamla gruvhål och stup som inte syns förrän för sent, om terrängen är oländig är risken större för skador i form av stukningar, brutna ben och muskelskador. Pinnar som står upp kan förorsaka stakningsskador om hunden springer på dem och torrt gräs fäller fröax som kan fastna i småsår, mun eller andningsvägar och sedan ställa till stora bekymmer då de är benägna att vandra i vävnaderna. Att umgås med nya hundkompisar är jättekul men ökar riskerna för slagsmål. Undvik alltför många nybekantade hundar på en gång, låt dem leka och umgås i par eller i mindre grupper så brukar det gå bra.

Och att man aldrig någonsin binder hunden i dragkroken på bilen behöver väl knappast nämnas…….

 

Knäskador

Snart vinter igen och med den härlig kyla, snö och ……halka! Förrädiska isfläckar under ett fint lager pudersnö - nog för att både husse eller matte och hund ska slå en präktig rova!En av de mer vanliga olyckstillbuden på våra fyrfotingar vid sådana här tillfällen är att knäna får sig en törn. Menisker och korsband hör till de strukturer som ska stabilisera och stödja knät och därmed får de också ta emot störst påfrestning när olyckan är framme. Det finns två menisker i varje knä, de är tunna, halvmånformade broskskivor som ligger nästan som "hålfotsinlägg" i ledens yttre kanter. De fördelar trycket över en större del av ledytorna. Meniskkanterna, som är tunna som löv (mycket tunna löv) blir ibland skadade och fransar upp sig, ibland lossnar en bit av kanten och den kan bilda en så kallad ledmus. En sådan lös broskbit är inte farlig i sig men kan orsaka obehag då den kan glida in mellan ledytorna och göra ont. (Ungefär som att ha grus i skon - ligger det på kanten gör det inget men ramlar det in under foten så man trampar på det gör det jätteont!) Knät stabiliseras dessutom av flera ledband varav två sitter inne i själva leden, korsbanden. Korsbandens uppgift är att stabilisera knäleden i framåt-bakåtplanet. De sitter så att om man ser från sidan ligger de i kors - därav namnet. Normalt klarar korsbanden mycket kraftiga påfrestningar men vid vissa belastningar kan det helt enkelt bli för mycket.

 

Man har livligt diskuterat tänkbara orsaker till korsbandssvaghet. Ledkonstruktionen kan ha med saken att göra men också ledbandens konstruktion i sig, kanske kan det finnas fler komponenter som till exempel ledvätskans sammansättning, övriga leder och ben i hela bakbenet - vinklar och belastningsförhållanden går inte att diskuteras och bedömas i små avgränsade partier när allt hänger ihop och är beroende av varandra!Det är däremot helt klart att det förekommer individer och familjer, där något predisponerar för korsbandsskador men exakt vad det är har hitintills inte kunnat fastställas. En individ som har en sådan "egenhet" får ofta bekymmer i 4-6 års åldern och i nästan 100% av fallen uppkommer likartade korsbandsskador på båda knäna inom en ganska kort tidsrymd, om än inte samtidigt. I de flesta fall uppträder skadan på det "andra" benet inom 1½ år efter den första omgången.

Behandlingen består i första hand av vila. Om man har en gnutta tur kan, som nämndes ovan, "tamparna" dra sig tillbaka till ligamentfästena och behöver inte förorsaka någon större retning. Då avtar hältan och man får efter vilan inrikta sig på en allsidig träning av benet för att upprätthålla muskulaturen som får ta över korsbandets stabiliserande arbete. Vanligare är att hältan blir värre med tiden pga att "tafsarna" glider in mellan ledytorna och skaver och då blir inget bättre av att vänta. En operation av en sådan här skada går i första hand ut på att rensa bort trasiga bitar av korsband och menisker (meniskskador föreligger ofta i kombination med korsbandsskadorna) och i andra hand att återställa något av korsbandets stabiliserande effekt. Det senare kan göras på flera olika sätt och väljs alltefter patientens förutsättningar och prestationskrav. De flesta hundar som genomgår en operation blir markant bättre, ffa i smärthänseende, men oftast kvarstår ett nåtot korrigerat steg. I många fall sätts också antiinflammatoriska och broskuppbyggande mediciner in för att bromsa förslitningsreaktionen i leden vilken aldrig går att få bort helt efter en skada, opererad eller ej!

Tänk er situationen - hunden kommer springande i full fart, fastnar med foten i steget så underbenet tar tvärstopp men hunden själv fortsätter naturligtvis en bit till, däribland låret. Hela hundens inbromsning kommer att ske nästan uteslutande av ….. just det - det ena korsbandet! KNÄPP!!!! Oftast när en sån här sak händer gör det ont just då så hunden skriker till, men går på benet direkt efteråt. Det är först efter en stunds vila som hältan blir synlig.

 

Kastrering

En jättegullig hanvalp som vid ett årsålder inte alls är så gullig längre när han träffar andra hanar. En treårig tik som allt fastare, för varje löpperiod, är övertygad om att hennes strumpvalpar behöver mer omvårdnad i en skön och ombonad miljö, än vad husse och matte behöver sin säng. Känns scenariot igen? Inte? Men kanske litet ändå!

Kastration av hund, både hanar och tikar, är nu sedan flera år tillåtet i alla lägen. Tidigare fick man endast kastrera hundar om så kallad "medicinsk indikation" förelåg, dvs sjukdom i testiklar eller livmoder och äggstockar. I och med lagändringen, som snarast får ses som ett konsekvent genomförande av lagen, gäller samma sak för hundar som länge har gällt för våra övriga husdjur.

 

Att kastrera hanhundar är ett rent praktiskt relativt enkelt ingrepp som utförs i narkos. Operationen då båda testiklarna avlägsnas tar 15-30 minuter och hunden får gå hem samma dag som operationen. Tratt är ett måste så hunden inte slickar för mycket på såret (det ökar risken oerhört för sårkomplikationer) och antingen tas stygnen efter 10 dagar eller också är det vanligt att såret sys ihop med tråd som försvinner av sig självt efter några veckor.

 

För tikarnas del är operationen mer komplicerad eftersom man måste gå in i bukhålan för att ta bort livmoder och äggstockar. Den operationen tar litet längre tid, kanske upp till en timme, men tiken kan fortfarnde i regel gå hem samma dag. Tratten är naturligtvis ett måste även för tiken och stygnen tas efter 10 dagar. Ofta kallas en tikkastration för sterilisering. Det är av praktiska skäl man helst använder olika ord för hanar och tikar så inga missförstånd ska uppstå i diskussioner omkring ämnet, men rent medicinskt är båda operationerna kastrationer (en sterilisering innebär att testiklar eller äggstockar/livmoder lämnas kvar men att befruktning hindras på ett eller annat sätt).När kan man då tänka sig en kastrering?

Tja, det finns många anledningar. En tik och en hane i samma familj med bekymmer i löptider, en hane som inte vill något annat än jaga flickor och slåss med andra hanar för att visa vad stor och stark och vacker han är, en tik som har för sig att hon är dräktig varje gång hon löper med allt vad det innebär av ointresse för allt annat och en total fixering på mat och valpar..... Listan kan göras lång! Många är rädda för att hunden tappar sin personlighet. Men egentligen, varför skulle de göra det? Såvida hanhunden inte har någon annan personlighet än att vara tikfixerad och hanhundsaggressiv, men då är det väl ändå inte så trevligt att ha hund om allt går ut på detta? Eller om tiken två gånger om året sitter under köksbordet och vaktar sina låtsasvalpar mot alla inkräktare i form av ben och fötter, kanske till och med husses eller mattes.