INFO OM ORMBETT

 

 

Cortison som en akut dos som djurägaren själv gett sin hund eller katt har sedan länge varit en väl använd behandlingsmetod.

 

Vi får ofta frågor om förskrivning av en sådan cortisondos och då det hänt en del på forskningsfronten och även avseende behandlingsrutiner har vi beslutat oss för att sammanställa en kort skriftlig information om ormbett och de nuvarande behandlingsrekommendationerna.

 

Huggormen är Nordens enda giftiga orm. Förgiftningen som följer ett huggormsbett liknar hos hund mycket den vi även ser hos människa. Symtomen varierar mycket, från total symtomfrihet till akut chock och ibland dödsfall.

 

Symtomen uppkommer oftast inom 3 timmar men kan förvärras under det följande dygnet. Om inga symtom uppkommit åtta timmar efter bettet är det mycket osannolikt att några sådana kommer att uppträda alls. De symtom vi talar om är svullnad på bettstället, blodtrycksfall, kräkning och diarré och i vissa fall chock. Det är ovanligt med andningspåverkan men det är ej ovanligt med en övergående försämring av njurfunktionen och en långvarig nedsättning av hundens kondition. Katter är generellt påtagligt mindre känsliga för huggormsbett än våra hundar och kräver mer sällan vård.

 

De råd som rekommenderas för djurägare är att låta bli att trycka, suga, klämma eller överhuvudtaget hantera bettstället. Hunden ska hållas i absolut stillhet eftersom rörelse ger en ökad blodcirkulation och större risk för spridning av gift i kroppen. Allvarliga komplikationer som njurpåverkan och eventuell förändring på blodet uppkommer relativt sent i förgiftningsskedet och därför har man oftast god tid att uppsöka närmaste öppna veterinärklinik/djursjukhus.

 

På veterinärkliniken/djursjukhuset kommer din hund eller katt att undersökas. I de flesta fall om symtom uppkommit kan vissa blodprover bli aktuella och djuret måste stanna för observation och dropp. Studier har gjorts där tydliga tecken finns för att en infektion i samband med huggormsbett är ovanlig och därför får endast vissa riskpatienter antibiotika. Om djuret är kraftigt påverkat och man befinner sig på ett djursjukhus kan det bli aktuellt att ge motgift. Detta är en kostsam procedur och ger en del biverkningar varpå det är långt ifrån aktuellt i alla fall. Under lång tid har även cortison använts på klinik eller djursjukhus som uppföljande behandling. Man har trott att cortisonet har kunnat minska svullnad på bettstället och minska skador på kroppens inre organ. Flertalet studier har nu gjorts som visar på att cortison inte hjälper mot dessa symtom. Det enda som kan minska den svullnad och vätskeansamling som följer ett huggormsbett är motgift. Annars får man avvakta kroppens eget omhändertagande.

 

Som sammanfattning vill vi påminna om att den bästa försäkran och hjälp ditt djur kan ha vid ett huggormsbett, är att ägaren håller djuret i absolut stillhet och har god kunskap om närmast öppna veterinärklinik/djursjukhus.

 

Klicka här för att läsa artikeln ”Huggormsbett hos hund” av Johanna Miemois,
ur Svensk Veterinärtidning nr 5, 2008

 

FAKTARUTA HUGGORM
Vipera berus
De flesta huggormar har ett brett platt huvud, vertikalställd pupill och tydligt markerat mörkt sicksackband längs ryggen. I sällsynta fall kan ryggteckningen utgöras av ett rakt band, vara uppbruten i fristående trekantiga fläckar, vara svagt utvecklat eller till och med saknas helt.Vuxna huggormar blir vanligen upp till 65 cm, men enstaka exemplar på drygt 100 cm har påträffats i Sverige. Honan blir ofta större än hanen. Många hanar är mycket kontrastrikt tecknade och ofta ljust grå med intensiv svart teckning. Även helt svarta individer kan lokalt vara vanliga. Honor är som regel brun- eller rödaktiga med mörkare brun teckning.Huggormarna lämnar vinterboningen i mars-april. Det är vid denna tid som man ibland kan se dem i nystan. De är oftast slöa, hugger inte gärna och intar inte någon föda, vilket de gör först efter parningstiden. Under våren tillbringar de 3-4 veckor med att sola och hålla en hög kroppsvärme. Efter denna period ömsar hanarna skinn och därefter vidtar fortplantningsperioden. Först därefter vandrar de till sina egentliga näringsrevir, där de i regel lever ensamma. Huggormar är skickliga klättrare och simmare. Parningstiden infaller i april-maj på vinterlokalen eller i dess närhet. Födslarna brukar vanligtvis äga rum i augusti-september. Honan föder 4-20 ungar, och de är då 12-23 centimeter långa. Hanen blir könsmogen vid 3½-4 års ålder, medan honan blir det vid 4-6 år. Bytet dödas med giftet, som injiceras med ett snabbt hugg. Giftet är mycket verksamt. Blödningar och lokala vävnadsskador är det dominerande inslaget i de förgiftningssymptom som huggormars gifter ger upphov till. Många faktorer påverkar giftets toxicitet såsom ormens ålder, storlek och kondition. Giftmängden ökar ju längre tid som förflutit från närmast föregående utdelat bett. Bettet kan även för människan få allvarliga följder.